Den soligaste dagen blev den mörkaste
Idag har deppressionens fulaste tryne visat sig.
Jag bara gråter tårarna rinner konstant.
Allt känns skit.
Ont som tusan i höften, vet inte vad som hänt, men har sovit uselt i natt, har så ont i vissa lägen.
Kanske var det vad dom fick bägaren att tippa över.
Jag har kämpat i gråzonen länge, försökt mota undan det grå som vill välla fram.
Det finns mycket att grubbla över, jobbet, sjukskrivningen,dotterns mående, bristen på en normal inkomst.
Det ska hå att hantera. Det går att hantera, det bara går inte varje dag.
Jag har bokat en psykologtid på mindler.
Kanske kan vara bra att få ösa ur mig lite.
Det är ingen rolig läsning.
Men det är ärligt.
Promenaden med Asta i skogen fick mig lite lugnare.
Men självklart märkte hon att jag har ont och inte mår bra, hon vägrade gå den längre rundan.
Men hon blev så glad när hon blev lössläppt och fick gå de väg hon tänkt sig. Och hon hittade en pinne och busade.
Hoppas ni mår toppen och får en fin helg i det underbara vädret!
Usch hoppas det snart känns bättre... Har också känt mig väldigt deppig idag...