När planen kraschar

I helgen fyller min äldsta dotter 25 år.
Helt otroligt, 25 år sedan jag satt med d3n Lilla, stora bebisen i famnen och tittade in i hennes kloka ,kloka ögon. Som om hon  redan levt ett helt liv.
Och tänkte att jag nog inte förjänade att vara hennes mamma.
Tänk om jag inte skulle kunna ge henne det bästa, tänk om jag inte skulle räcka till.
 
Vi klarade oss rätt bra ändå.
Ett förtjusande barn som alltid var glad.
Fram till tonåren, då hon fick en stor integritet, något hon har haft sedan dess.
Det av mina barn som är absolut mest självständig.
Och klok , ja det blev hon.
 
Just nu pluggar hon till en master examen i psykologi.
Hon gör mig till jordens stoltaste mamma.
 
Jag ska till Stockholm på kurs på torsdag.
Sen tänkte jag fortsätta till Lund, Gratta henne och åka hem på lördag .Men vi visste inte om hon skulle vara hemma eller inte förrän i går.
Skulle boka tåg.
Jösses,1200 förr enkel resa stockholm- malmö.
Sen  hotell 2 nätter( planerat och helt överkomligt) Men sen ska jag hem igen
 
Nej, jag har helt enkelt inte råd.
Hade jag bokat tidigt hade det nog blivit ett helt annat pris.
Nåja, hon blir hemma av den enda anledningen att hon börjat en ny kurs och inte har tid att åka någonstans.
Så mycket mer än äta middag med oss ( min lilla mamma tänkte också följa med) skulle hon inte hinna med.
Vi får åka efter jul i stället.
Men visst gör det ont i mamma hjärtat.
 
Men kurs på torsdag i Stockholm blir det.
Bara jag och mitt avsaknade lokalsinne.
Ska bli spännande.
Något jag aldrig skulle vågat för 3 år sedan.
Att hela tiden utmana sug själv, ger resultat. 
Att köra till stan  när det är mörkt, när jag är trött, osv. Var superjobbiga.
Men året när yngsta dottern var som sjukast åkte vi fram och tillbaka.
Ätstörningsenheten minst 1 gång i veckan.
Det var bara så det var.
Det det man måste gör man.
Och ibland kommer det bra saker ur det dåliga.
Jag har tänkt på mina gränser  jag vet att jag orkar mer än vad som borde vara möjligt   mär det kommer till barnen orkar man.
Så är det bara.
Även om man kan krascha sen.
Dottern och jag har kämpat så hårt tillsammans.
Något som i slutändan gjort att vi har en super nära relation nu.
Det är verkligen något fint som kommit ur den överjävliga tiden.
 
 
Jepp, nu är det läggdags.
Kockan ringer 05.40 i morgon.
Då är det 5x15  bitars smörgåstårtor  som ska garnera innan öppning 
En stubbe och 2 bakelser ska läggas ihop till på torsdag.
Så det är bara att sätta igång i tid 
 
Anorexia - Bli frisk - Måbra - Psykisk ohälsa - Utflugna barn

Matdagbok

Ja, det är vad jag bett att få av min dotter.
Hon ska skicka bild på vad hon äter.
Jag vet, jag ska släppa kontrollen och lita på henne.
Det är bara så svårt att inte oroa sig.
 
Vill ha en liten hint om vad hon äter.
Sen om hon verkligen äter kan jag ju inte veta, men se vad hon lagar till i alla fall .
Och eftersom hon verkar välmående och sund,och dessutom tränar en hel del  så är jag ganska säker på att hon äter som hon ska .
Med långa skoldagar och träning, och 
Plugg på kvällarna skulle hon inte orka om hon inte åt.
 
Men klart det blir kul att få en inblick i hennes vardag.
 
En gång mamma, alltid mamma.
 
I går träffade jag både storkillen ( skjutsade till affären) och lilltjejen som jag ju var ute och myste med på stan.
Lillkillen var hemma och åt middag som vanligt, och stortjejen pratade jag med i telefon.
En rätt bra dag :)
Nu säger vi godnatt.
Vi här i min säng 
 
Anorexia - Bli frisk - Gofika - Psykisk ohälsa

Guld

Dagen började riktigt uselt.
Jag klantade mig så mycket det går och backade snett och stuttade i släpvagnen.
Gråt och förtvivlan.
Min inre stress börjar ställa till både det ena och det andra .
Minnet är uselt och allt blir fel.
 
Nåja  inga stora skador på bilen.
Maken och jag  åkte till sjukhuset för återbesök för honom efter proppen.
Vi fickvgoda nyheter och medicinering kommer att hjälpa.
Ingen allvarlig bakomliggande sjukdom.
En stor lättnad.
 
Sen lunch hos  mina svärföräldrar. 
Supergod paj med skinka och broccoli. Riktigtonyttig, men vad gör man.
Jag och maken åkte och uträttade lite ärenden.
Sen till viktväktarna för vägning.
Och jooo 
 
Guldmedlem.
Och en stolthet och pirrande lycka spred sig i kroppen. 
Jag hade svårt att sluta le.
 
Hann inte stanna på mötet, men jag planerar att åka varannan vecka ett tag framöver.
Jag tror jag behöver det.
 
 
 
Höst - Viktminskning - Viktväktarna