Ja, det är hostigt och hackigt här hemma.
Storkillen ahr varit hemma från skolan hela veckan.
Han var bättre i tisdags, men sen har han bara blivit sämre.
Igår var jag tvärsäker på att han hade halsfluss.
Men ville han till doktor?
Nä.
I morse ringde jag rådgivningen i allafall.
Sköterskan sa att man inte brukade ta imot för halsont.
Jag påpekade att jag var tämligen säker på halsfluss, men nja....bara halsont tog dom ju inte imot.

Talade om att han inte kan äta och att han eftersom han äter så dåligt i vanliga fall inte har några som helst reserver och att vara utan mat i några dagar påverkar honom väldigt mycket.

Ja, då fick hon för sig att han är anorektiker!

Men åhhh, nä, bara väldigt kräsen och så äter han när det passar och ger fan i det därimellan.

Fick komma till familjeläkarmottagningen ett par timmar senare.
Och visst . Kraftig halsfluss.
Kåvepenin.
Tack doktorn.
Nu kanske det vänder.

Stortjejen kom också hem och var sjuk i fredags.
Väldigt förkyld.
Hemma från skoaln ?
Nä.
Inte hon inte.
Var dålig i går, men bättre idag.
Hon följde med när maken skjutsade sonen till doktorn  och  han skjutsade hem henne på samma vända.

Tvillingarna är än så länge pigga.
Det går magsjuka på skolan och jag  VILL INTE!
Peppar peppar, än ahr dom klarat sig, men jag har ställt hinkar nedanför sängarna, jo jag har verkligen kräk fobi!

Nu är dom och åker skridskor, och det är så tyst här hemma.
Jag kan tänka mig att det blir livat när dom kommer hem.

Lillkillen ska nämligen, om han vill och får för oss, följa med en kompis utomlands i höst.
Mamman i familjen ringde mig förut och frågade, jag behövde naturligtvis inte svara på en gång :)
Lillkillen åker skridskor med deras son nu, så nu vet han om det ...
Jag och maken säger ok.
Om han vill själv.
Just med den familjen tror jag det skulle funka bra.

Men, lilltjejen.... jag tror det blir rysligt orättvist.
Kanske måste vi också åka.
Men hur ska det går till?


Årets fattigaste månad?

Hur många håller med om det?

Här brukar det  väl vara lite kännbart.
Det står ju inte allt för många kroror kvar på på kontot efter jul.

Och så kan det släpa med någon räkning på nån julklapp över nätet eller så till i januari.

Men i år passar vi på att serva bileländet också.
Hua!

I kväll skiter  vi dock i alla bekymmer och drar på hocky!

Idag har vi varit och sagt farväl.

En underbart vacker begravning.
Det svåraste och sorgligaste jag varit med om.
Men ändå så vackert.

Massor av blommor.
Mycket folk.

Att se familjens smärta gjorde så oerhört ont.

Jag trodde jags kulle klara begravningen bra.
Inte gråta.
Vara stark, när de andra var så ledsna.
Klockringningen gick bra.
Sen spelade kantorn sov du lilla videung på piano.
Så oerhört vackert.
Då började jag gråta.
Sen var det omöjligt att sluta.

Lilla söta pojken.
Vi saknar dig så!

När vi kom ut ut kyrkan och hade stått utanför en liten stund, kom en ehl radda skotrar åkande, fort stegrande, det dånade, rätt över kyrkgången längre ner och vidare över åkrarna.

Var det en slump?
Kanske.
Men jag tror inte det.
Hur som helst, Pojken skulle ha älskat det !