Min mobil ringde idag på förmiddagen.

Lillkillen fick svara eftersom jag var säker på att det var maken som ringde.

Det var det inte.

Det var en arbetsgivare jag sökte jobb hos i våras när som hade ett heltids jobb som kokerska ute på annons, det var ett vikariat på ett år tror jag.
Jag fick då prydligt tillbaka mina ansökningshandlingar med ett tack , men tjänsten var redan tillsatt.
Inget ovanligt alltså.

Så ringde han idag  och sa att jag då hade varit en av de som de valde mellan på slutet, och att dom sparat en  kopia på våra ansökningar då.
Nu höll dom på att omstrukturera och behövde anställa en tjänst på 100% i 6 månader, med chans till förlängning.
Det var 50% kokerska och 50% städ och tvätt och sånt.
I stället för att annonsera hade dom plockat fram de sparade ansökningarna och ringde oss för att kolla läget.
Var jag ev. intresserad?
OM jag är!

Han ska naturligtvis prata med fler, och så ska det bokas in ett möte, han hör av sig igen nästa vecka.

Känslan när jag la på var iiiihhhhhh!
Jag är en av de som de väljer mellan till en ny tjänst!

Jag vet inte om jag gjorde bort mig, men jag talade om att jag ska påbörja en säsongsanställning i början av december och att jag OM jag skulle bli anställd behövde få veta det i god tid för att prata med den arbetsgivaren.

Herregud, jag vill ju inte sätta K på pottkanten heller.
Jag har ju en special tjänst där eftersom jag ska jobba på ett ställe ibland och i stället för kocken ibland när han tävlar.

Även om jag inte får tjänsten så känns det skapligt skönt att veta att jag var med och tävlade ända tills på slutet.
Det stärker självförtroendet i dessa arbetslöshetstider!

Föresten så har vintern kommit hit  i dag!
Det ser nog lika ut i nästan hela Sverige

I morse hade lilltjejen tassat in till oss och lagt sig i makens säng när han klev upp, och somnat om, vilket är rätt ovanligt för henne.
När klockan var 7.30 stod  lillkillen bredvid sängen och viskade  " syrran, kom , du ska få se nånting!"
Gissa om de var glada åt snön!?

Nu har vi ett mumintroll och en snögubbe på gården.

Maken och storkillen är inte lika nöjda.
 I morgon skulle  de börja gräva grund och ljuta till carporten vi ska bygga i vår.
Ja, ja, vad kan man  räkna med i november?
Idag var det lite Halloween jippo i affärerna.

Lillkillen och lilltejen ville sååå gärna åka dit.

Jamen ok, det blev ju ingen hockey för oss och jag fick ha pappas bil så vi åkte en sväng.

Men bara åka som man är går ju inte.
Det ska ju målas också.

Lillkillen är överkänslig mot ansikts färg, så han fick små målningar 



 Men lilltjejen nöjde sig inte med det...
Vilken omedelbar total förändring!

Igår vid 14.30 kom lillkillen och lilltjejen hem.
Från det tysta lugna huset med skaplig ordning, till toatal kaos på 10 minuter!!!!

Jätte kul att ha dom hemma igen, absolut!
Fast det blev skor och väskor i hela hallen......

Lillkillen var sur som tusan, han fick klart för sig att han inte skulle få följa med på hocky på torsdag kväll och hade varit så snäll så snäll i 3 dygn, så då brast väl tålamodet.Han var som en citron och bara morrade.

Storkillen hade en kompis här, mormor och morfar höll på att tapetsera stortjejens rum, stortjejen stökade omkring som en osalig ande, hon som normalt sitter instängd på sitt rum , hade ingenstans att ta vägen:)

Lilltjejen strödde grejer omkring sig och satt sen vid köksbordet och skrev önskelista och frågade hela tiden hur det stavades ...
Farmor surrade och pratade, farfar och maken sprang in och ut och höll på att staka ut var carporten ska stå, det var spring efter batterier till ficklampor, glödlampor och det ena med det tredje.

Storkillen och hans kompis tog med sig lillkillen till kojan och oljade den, mitt övertalningförsök att vänta till våren kom jag ingentsans med.
Plötsligt kom dom in igen och var osams, lillkillen har tagit den breda penslen full med trä olja och dragit över storkillens jacka.

Jag pratade i telefon och lagade mat, hängde tvätt och försökte få bort olja från kläderna, lillkillens var inte direkt oljefria dom heller.
Han åkte upp på sitt rum, demonstrativt stampande i trappan så det dånade i hela huset.

När han kom ner en stund senare och vi skulle äta, var han sitt vanliga jag igen, glad och gó.


Ja ni hör, allt var som vanligt igen!