Mina älskade små flickor 
 
doddle, tonåringar, vänner,
Vi har gått valpkurs, Asta och jag. 
Det gick välspdär, hon var inte så gammal och Så vansinnigt glad i andra hundar och andra hussar och mattar. 
Men både hon och jag lärde oss en hel del. 
Det var min ambition att gå allmänlydnad och kanske någon mer kurs. 
Att bli en del av gemenskapen på brukshundssklubben var något jag såg fram emot. 
Tyvärr blev det inte inte riktigt så. 
Jag kände mig aldrig särskilt hemma dör och alla som nedlåtande kommenterade att Asta var en gatukorsning gjorde inte att jag kände mig ner välkommen. 
 
Vi har med andra ord inte gått fler kurser. 
Vi har varit med på någon temadag med sök och det har varit superkul, och i det gänget kändes det kul att vara. 
Men sen har det inte blivit mer. 
 
Att säga att Asta är en gatukorsning är både dumt Och nedlåtande. 
Hon mår vara en korsning. 
Men en noga planerad korsning. 
Med snälla, lugna, glada, sunda och psykiskt stabila föräldrar. 
Med dokumenterad stamtavla flera generationer tillbaka. 
De som träffat Asta tycker att hon är en supertrevlig hund. 
Och en dam på byn som varit hundrädd hela sitt liv är god kamrat med Asta. 
 
Passivitets träning var något vi skulle ha tränat på brukshundssklubben. 
Vi var dit på de öppna träningarna då man åker dit Och tränar på det man vill. 
Och satt Och bara tittade på dom som tränade. 
Jobbigt. 
Men vi har tränat lite på egen hand och i funkar det riktigt bra. 
Idag när visat på promenad gick vi förbi affären 
Jag skulle springa i som hastigast Och köpa tamponger bara, men som vanligt ville personalen ta upp diverse saker emigrera då det tog längre tid än jag tänkt. 
 
När jag kom ut låg Asta lugnt och väntade. 
Och iakttog bilar dom åkte förbi och folk som Kom och gick. 
 Stolt matte så klart.
 
Idag fick hon hälsa på lilla valpen också. Vi har inte träffat så små valpar förr. 
Men jag hade Inte behövt oroa mig. 
Hon stog lugnt och lät den lilla busen hoppa och busa på henne, bita och gosa. Hon la sig ner så han kom i bättre höjd efter en stund.
Hund, goldendoodle, labradoodle,
 
 
Jag är ju egentligen en kattmänniska.
Har Varit hundrädd från 1års åldern till för sådär 4år sedan.
När jag plötsligt en dag bara längtade efter en egen hund.
Jag vet, det låter helt skruvat.
Från att vara så hundrädd att jag fick panik har började gråta om jag ställdes inför en lös hund. Till att plötsligt vara helt övertygad om att jag skulle ha en hund.
Ingen aning om hur det gick till, kanske gör utmattningssyndrom depression verkligen en till en ny människa på många sätt.
Inte bara negativa.
Ja inte vet jag.
Men för att återgå till katter.
Värdens sötaste lilla katt som lilltjejen såg efter förra veckan har ju väckt kattlängtan igen.
Tror att Asta skulle gilla en liten katt kompis.
Men, allergin....
Och idag när Asta gick lös fick hon syn på en katt som sprang iväg för att den fick syn på henne, så satte hon hon efter... Jag ropade ju åt henne att stanna och det Gjorde hon direkt.
Men katter är så spännande. Kanske vill dom leka?
 
Grannen har föresten en liten valp nu.
Såklart den sötaste man kan tänka sig. 
Och de allra vassaste tänder man kan tänka sig. 
Mina  händer och armar har tydliga bevis på det. 
 
Men Asta har inte fått hälsa på honom än. Men de har sett varandra på håll. 
Idag pep valpen och funderade om det kanske var en extra mamma det där. Lilla sötnos.