Idag bad  jag stortjejen ta hundpromenaden på förmiddagenså att jag kunde åka och jobba en stund.
Hon tog en lååång snabb promenad med hunden, de gick nog närmare 1 mil.
 
Jag åkte till affären och lade ihop en smörgåstårta och kokade silllag och la 60 sillar i blöt. 
 
Jag är egentligen ledig i helgen.
Men att be nån av de andra lägga ihop smörgåstårtan när de redan har så jäkla mycket att göra  kändes inte så kul.
De har inte gjort det tidigare heller.
Så det var lika bra att fixa det.
Sen är jag  inte så van med silleinläggningarna.
Att köra 120 sillar i morgon kändes inte som ett så lockande alternativ.
Jag tar 60 om dagen i stället. 
 
När jag kom hem igen så var det bara att byta om och ta hunden och gå till kvarnen och äta kolbulle.
Lillkillen och lilltjejen hade bråttom så de cyklade.
Asta och jag gick , så dom hade redan köpt och nästan ätit upp när vi kom.
Så det var bara att binda fast hunden i deras bänk och gå och köa. 
 
Makalöst gott.
 
 
Där vid ån sagt vi och åt.
Så fint !
 
 
Vår vackra by.
6 man stod vid grillen och stekte .
Varmt runt grillen, men perfekt väder. Ingen stekande sol.
Men behagliga 18 grader.
Asta och jag tog stigen hem., inte så klokt då vi mötte hur många som helst som gick promenadbingo. 
Vi gick ju åt fel håll.
Smal stig så vi fick gå åt sidan i långgräset och låta dem passera.
Men Asta skötte sig exemplariskt och satt så fint och väntade medan alla gick förbi. 
 
 
 
Lunch, doddle, kolbulle,
Nu rullar det på i god fart här hemma.
Massor att göra på jobbet, det ska ju bli midsommar!
Och jag ska ju bli butiksföreståndare 1 september. 
Hur nu det ska gå till. 
Så mycket jag inte har koll på.
Dessutom har jag fått lite snurr på smörgåstårtsförsäljningen.
Jättekul!
Men ovant med jobb och långa dagar.
Vi har ju varit hemma länge nu.
Och den där bra vanan att träna lite varje dag, den är borta som i ett trollslag.
Jag höll  ju i riktigt riktigt.
Men med jobb, hundpromenader och allt annat varken hinner eller orkar jag.
Dålig ursäkt, jag vet.
Men så blev det.
Får försöka komma igång igen.
Måste ju komma igång igen.
Tiden finns ju om jag bara kliver upp lite tidigare på mornarna.  06.00 i stället för 07.00 för ju enorm skillnad.
Men jag är så trött !
 
I torsdags var lilltjejen till ätstörningsenheten på sin vanliga vecko koll. 
Och det blev äntligen att bra resultat!!
Jag såg det direkt när hon och sköterskan kom in till oss. De sken som solar båda två.
Hennes blodtryck och puls har fått upp ännu lite mer.
Det går ju förbättrats lite i taget varje vecka i 3 veckor nu medan vikten stått stilla. 
Men nu var det 1.5 kg upp.
Äntligen!
Hon var glad, men det är ju delade känslor.
Att gå upp i vikt är ju jobbigt.
Och nu får hon ta ensamt ansvar för sina måltider nån gång varje dag.
Men hon kämpar på.
Och skickar snapchat på vad hon äter till mig.
Och att hon äter fick vi ju kvitto på i torsdags.
Hoppas bara hon orkar hålla i.
Lilla skitungen min. 
Men hon mår så mycket bättre och glimten i ögat är tillbaka.  Orken också.
Underbart !!
 
Min lilla hund och glädjespridare har varit till folkparken och tränat på att vara social idag.
Mycket folk  med försäljning av kaniner,  blommor, sylt, gräsklippare, skotrar , smådjurstullbehör, hönsbytardag, fotoutställning mm.
Hundar, människor och barn.
Lite jobbigt för lilla hunden att hålla sig lugn och bara titta.
Men många kom ju och hälsade på henne.
Hon har ju gott om vänner :)
Superglad så förstår och svårt att hålla sig på 4 tassar.
Men oj oj vad nyttigt! 
 
När vi kom hem var det dags för den  där otäcka duschningen.
Asta duschar ju ca var 14 dag.
Dels för att hon blir så smutsig , dels för att minimera risken för att lillkillen ska känna av sin allergi.
Viktigare nu på sommaren när det finns så mycket annat som han är allergisk mot.
På vintern går det bättre. Bara hunden klarar han bra så länge han inte gnuggar sig i ögonen när han klappar henne.
Jag skulle ju så gärna vilja ha en hund till.
Men det är varken möjligt ekonomiskt eller tidsmässigt.
Men framför allt inte bra för lillkillen allergi.
Det får bli när han flyttar hemifrån.
Men gissa om jag blev sugen när den här lilla sötnosen inte hade nån köpare 
 
Det är Astas  lillebror. Samma mamma och pappa som hon.
Men han blevsåklart tingad han med,bara annonsen kom ut.
Men visst är han söt !!!
 
Asta gillar ju inte vatten nåt vidare.  Märkligt då hennes kullsyskon och föräldrar fullkomligt älskar vatten.
Men för henne räcker det bra att bada tassarna lite och leta fiskar och grodyngel ute i ån eller bäcken.
 
När jag säger att hon ska duscha så springer hon och lägger dig under rumsbordet.
Först när jag säger till på skarpen att hon ska komma så förstår hon att det är meningslöst att försöka slippa undan och kommer in i badrummet och går in i duschen och ställer sig.
Blicken är minst sagt lidande..
Men sen tror jag hon tycker det är riktigt skönt.
Efter dusch och föning och efterföljande bus så var det en trött hund.
 Att krypa upp i soffan bredvid lillkillen med bästa leksaken "gröningen " är så mysigt då.
Sen skulle stortjejen som är hemma över helgen ut och gå och ropade på henne.
Motvilligt följde hon med. 
När de var ute började det såklart regna och det var en supergrusig hund som kom hem.
För att åka tillbaka om i duschen och tvätta av ben och mage igen.
Hua ! 
Fast varm och skönt blev det ju :)
 
Nu har lillkille och lilltjejen dragit  iväg med Epan igen.
Det är visst bara att vänja sig.
Inga 15 åringar hemma på kvällarna om helgerna..
Mamma gillar inte.
Men vad gör man ?
Skötsamma och nyktra och tillsammans.
Jag vet.
Det är bra.
Bra kompisar har de också.
Så det finns inte så mycket att klaga på.
Men det är skönt när de är hemma.
Det kommer jag aldrig ifrån.
Förra helgen sov alla  barnen hemma en natt.
Så underbart !
På något sätt är det så det känns allra bäst,även om det ju är som det ska att de vuxna inte bor hemma. 
Mina 15 åringar påstår att jag behandlar dem som om de vore 11.
Och jaa , det var ju en rätt bra ålder. De var hemma på kvällarna och la sig före mig ;)
 
 
Anorexia, Träna, allergi, goldendoodle, labradoodle, tonåringar,
 
Hon fyller 2 år idag, vår lilla glädjespridare.
 
För 2 år sedan visste jag inte att hon fanns.
Jag trodde inte att drömmen om en egen hund någonsin skulle bli verklighet.
Maken var måttligt intresserad.
Han trodde verkligen inte det skulle finnas en hund som han tålde med sin allergi och som lillkillen tålde med sin allergi.
Han trodde nog inte heller att jag som varit hundrädd hela mitt liv var helt seriös med mitt tjat om hund.
Men det var jag.
Det fannsingenting jag ville mer än att ha en egen hund, en kompis att alltid ha vid min sida.
Jag var nästan alltid hemma.
Oftare och oftare ensam.
Barnen har sina egna aktiviteter och maken var och är, sällan hemma.
 
Jag  vill ha en hund.
Inte llas nödvändigt en valp.
Helst inte en valp.
Jag kunde ju inget om hundar.
 
Men det skulle vara en doodle.
 
Labradoodle eller goldendoodle.
Jag hade titta på coocerpoo också, men vi var rätt överns om att vi inte ville ha en liten hund.
Vi ville försöka komma i kontakt med en doodle för att kunna hälsa på och få en hint om allergikerna skulle kunna tåla en sån.
Fick ingen respons på min sökning på facebook.
 
De var så snälla och skickade en bita av en väl använd filt.
 
Det gick i alla fall bra.
 
Ställde mig på intrsselistan för valp därifrån.
Planerade att åka ner och titta oc känna på hundarna vid tillfälle.
Lång resa för oss bara.
Inget man gör över en dag.
Dessutom behövde vi spara pengar.
 
Men så  hittade jag en annons på blocket.
 
Och blev helt betagen.
Ringde och fick veta att alla var tingade.
Blev såklart besviken, men jag hade ju inte vågat hoppas så mycket heller. Det var så många hinder i vägen.
 
Men så ringde mobilen en kväll.
En kvinna presenterade sig Som L och frågade om vi fortfarande var intresserde av en valp.
Hon hade ett återbud och därför en liten tik kvar.
 
Jag talade om att vi hade 2 allergiker i familjen och hon hade inga problem md det, ofta såna som köpte deras valpar.
Det brukade gå bra.
men vi fick såklart komma och hälsa på och prova hur det kändes så många gånger vi behövde om vi blev akutella som eventuella ägare till lilltjejen,
 
Vi åkte dit dagen efter.
Och möttes i dörren av 3 stora skällande lurviga guldgula hundar !!
Valparnas mamma,mormor och morfar.
Helt underabara!
 
7 små valpar och 3 vuxna hundar i ett kök.
Den stora morfar Morris vann mitt hjärta på nolltid.
Han var den  charmigaste ,gladaste och  vackraste hund jag någonsin träffat.
Maken tog en hund i knät och klappade och gosade så mycket han kunde med dem för att kunna upptaäcka om han kände av dem så snabbt som möjligt,
 
Ägrna berättade att det redan varit 2 olika familjer och tittat på lilltjejen.
Men att de av olika anledningar inte tyckt det kändes bra.
 
Men innan vi åkt därifrån så var de överens om att vi var den familj hon väntat på. Så ville vi så fick vi köpa henne.
Vi skulle såklart få fundera och höra av oss sen.
Jag kollade med maken och sonen och vi betämde oss på studs.
Det kände bra.
Hon var vår.
 
Vi fick naturigvis lämna tillbaka henne om det skulle visa sig att de inte skulle tåla henne, gud förbjude!
I så fall skulle hon få bo kvar hos dem med sin mamma.
Såklart inget vi ens ville tänka på.
Men ändå en trygghet och en bra lösning för henne i så fall.
 
Det blev inte  labraddole eller goldendoodle , det blev en del av båda:)
Mamma och hennes föräldrar i många generationer var golendoodlar och pappa samma sak men labradoodle.
För oss hade det ingen som helt betydelse,
Hon var perfekt.
 
Det blev en lång väntan innen hon var 8 veckor och vi fick hämta henne.
Det var första dagen på makens semster.
Jag fick jobba 2 veckor til innan min semeter kom, men på så sätt var vi hemma 6 veckor.
Fy tusan vad jobbigt det var att lämna sötnosen och åka till jobbet.
 
 
Så 2 år av ren glädje har hon gett oss.
Måtte det bli många, många år till.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
allergi, goldendoodle, labradoodle,