Hm, ja.
Jag var inte pigg alls igår.
Dagen gick i ett sakta lunk.
Jag låg mest på soffan och vilade.
hade ont i hela huvudet, till och med ansiktet!

På kvällen skulle vi på 40 års kalas.
Barnen på Halloweenfest.
                

Jag vägrade.
Stannade hemma i soffan.
Ryggläge.

Skönt.

Maken körde barnen till festen, åkte vidare till kalaset och omvänd resa på väg hem.

Jag hade lagt mig när de kom hem.

Idag har jag jobbat 9 timmar och när jag kommit hem och ätit var jag rastlös och gick ut och gick en kort men oerhört skön promenad.

Min nacke och axel värker fortfarande.
Jag är spänd.
Vad kan då inte vara bättre än en promenad där man blir varm och slappnar av?

Men maken tyckte det var konstigt att jag ena dagen var så dålig att jag inte kunde åka bort och andra kunde både jobba och gå ut och gå.

Och?
Ja, man måste orka med att se både ljuset och sorgen.

S har en positiv livssyn.
Hon har beslutat sig för att klara det här.

Vi pratade länge i går kväll, grät lite grann båda två.
Jag lyssnade mest.
Men hennes sorg över att förlora ett bröst, överskuggades av viljan att leva.

Jag vill inte fara med pekpinnar, men jag var tvungen att berätta om en kvinna jag träffat som fått båda sina bröst borttagna, men nu fått "nya" och hon är jätte fin.
Mitt budskap var väl snarast, : se till att bli frisk, så ordnar det sig sen.

Vet inte om hon tyckte jag förringade hennes sorg, det var inte det jag ville.

Till helgen åker hon på Ladies Night och har förhoppningsvis roligt .
Det önskar jag henne.
Gråta och grubbla har sin tid.
Men släpp in så mycket glädje det bara går.
Det är i glädjen man hämtar kraften.

Från det ena till det andra.
Mitt lilla glädjeämne efter en mer eller mindre sömnlös natt blev i allafall att stiga upp på vågen.
- 1 kg den här veckan.

Jag som varit så tveksamma till att fortsätt ska nog köra ett tag till.
Eller så byter jag metod.
Fast att slopa socker, DET mår jag bra av.

Att äta mer av smör och grädde och fullfeta produkter tror jag också på.
Det är ju det jag ger barnen.
Det är naturligt.

Fast det är naturligt att äta potatis, rotfrukter och bröd också.
Grovt bröd och potatis är sunt i mina ögon.
Där krockar det lite.

Fast vad tusan är några extra kilon i förhållande till att vara frisk och må bra.

Det betyder inte ett skit!




Fick just veta att en av mina vänner har drabbats av bröstcancer.

Fruktansvärt.

Mina tankar finns hos henne.

Hon går en tuff resa till mötes.
Men jag är övertygad om att hon klarar det!

Det MÅSTE hon göra!

http://www.cancerfonden.se/rosabandet/