Det är ju bra för armmusklerna att skotta snö.

Efter två svängar snöskottning i går har jag träningsvärk idag.

Ok, när det inte blir några promenader annat än springet mellan husen på jobbet, så passar det bra med lite sån där påtvingad motion med snöskotting.

Fast jag är beredd att byta ut det mot att promenera på snöfria vägar om ett par månader :)

Kollade på Lets dance i kväll och kan inte annat än imponeras av Magnus.
En sån enorm muskel knutte, som rör sig så smidigt, otroligt!

Laila Bagge, Niclas Wahlgren och Morgan Alling är ju så otroligt duktiga, men åtminstone de två förstnämnda ÄR ju på sätt och vis musik och dans.

Laila Bagge och Niclas Wahlgren försten.
Det är ett otroligt snyggt par :)
Önskar dem lycka till, inget förhållande kan väl må skitbra av att bli så exponerat från allra första början.
Låt dem vara !
på sportlovet i år.....

Det snöar igen.
Nu börjar det bli riktigt mycket snö.

 I morse när jag åkte till jobbet åkte jag i ca7 cm nysnö, och full vinter ,på radion pratade de med en kille från södra sverige, blekinge tror jag det var.
Anders Timell frågade om de hade sett någre vårtecken, och killen svarade att det fanna många ....

Suck.
Nu känns det som om det räcker med vinter.

I mars vill vi ha lite snösmältning, sådär  så det dropplar från taken på dagarna när solen skiner, och det blir stenhård skare att åka spark på av solen som värmer och kylan på nätterna.
Sen i April när vägarna börjar tina av och det klapprar av klackarna när man går på asfalten, när vägarna är fulla av vinterns grus och man börjar vänta på att de ska sopas.


Låter det inte underbart!

Och när det är ljust på mornarna när man åker till jobbet redan klcokan 06.30 och det är ljust när man åker hem vid 18, när dagarn blir längre och nätterna kortare

Jag vidhåller att jag älskar vintern, det gör jag verkligen.
I December, Januari och Februari.

Idag ringde föresten först storkillen till mig och talade om att det gått bra på sjukhuset.
Visserligen fick han ytterligare 14 dagars antibiotika, men sövning och omläggning hade gått bra.

Sen ringde maken och berättade samma sak, sen som i förbigående, la han till att han fått fortkörningsböter.

Ja, jag blev ju inte glad, men inte heller förvånad.
Inte alls....

Fan!
Dom pengarn är jag övertygad om att vi kunde vi gjort nåt mycket roligare för.

Men ,men det är bara att gilla läget.
Fast sur blev jag.

Fy tusan avd tjatigt det är att lyssna på radio i Gävleborgslän i går och idag.

Visst är det roligt att Daniel och Viktoria äntligen efter så många år har förlovat sig.
Men det behöver väl inte tuggas sönder i all oändlighet!

I kväll har maken tagit storkillen, lillkillen och lilltjejen med sig och åkt till hans föräldrar i Gävle

Storkillen ska vara på sjukhuset klockan 07.00 i morgon bitti , för att sövas lätt och få örat omlagt igen.
Det är tydligen inte smärtsamt, men mycket obehagligt och eftersom det tar så pass långtid, så bedömde läkaren att det var bäst att söva honom en liten stund.
Allt för att han inte ska uppleva så mycket obehag.
Hans öron ställer till bekymmer så det räcker ändå.
Att underöka öronen har blivit riktigt jobbigt för honom, då de ofta måste "dammsuga" och göra ganska långa undersökningar.

Det känns så konstigt att plötsligt vara den som INTE är med på sjukhuset och på läkarbesök.
Det är ombytta roller, plötsligt har maken lättare att vara ledig än jag.

Skönt på sätt och vis, även om det på något sätt känns som att jag tappat kontrollen.
Det har ju alltid, alltid varit jag om jobbat minst och därmed tagit störst ansvar för barnen, på läkarbesök, tandläkarbesök, föräldrarmöten osv.

Jag glömmer aldrig storkillens första operation.
Han var bara drygt ett år, 1.4 kanske, då han opererades för ljumsk bråck.
Då höll jag på attsvimma när de sövde honom och hans stämband flippade ur.
Ingen hade kommit ihåg att informera mig om det innan och jag blev så vansinnigt rädd!

Efter operationen vaknade han ur narkosen mycket snabbare än han skulle kunna göra enligt personalen och var uppe och sprang i korridoren när han inte ens skulle kunna sitta upprätt :)

Han var otroligt tålig och hade hög smärtgräns när han var liten, något som gått över lite grann, vilket nog är bara bra.

I morgon kväll åker maken och storkillen på hockey innan de kommer hem.
De små lämnar de hos farmor och farfar till på lördag då vi åker efter och går på hockey, hela familjen utom stortjejen som ska på annat med sina kompisar.

Nu ska jag krypa upp i soffan med en bok och njuta av tystnaden en stund innan jag går och lägger mig.
Stortjejen är så klart inte hemma, men hon dyker nog upp snart.
Hoppas jag.
Har ju lite svårt att sova innan hon är hemma.

Hon är hos en kompis och färgar håret.
Hennes blonda långa hårman är nog betydligt mörkare när hon kommer hem - spännande.
Hoppas det blir bra.