pillris

Lillkillens innebandymatch idag var verkligen sååå spännande.
Vi föräldrars om tittade på var helt slut efteråt:)

Resultatet belv 11-11.

Förra gången de mötte samma lag var i början av säsongen på en borta match. resulatet var då 9-2 till de andra.

Bra P 01-02!

Jag och P:s pappa hade fika försäljningen.
Sålde bra.
Lilltjejen hade bakat helt fantastiska chokladmuffins, glömde att fota dem, synd för dom var makalösa!
Gissa om dom tog slut först eller?


Storkillen hade borta match ungefär samtidigt.
Maken fick åka på den.
För som alla nog är medvetna om och som lilltjejen påminnde sin pappa om, så var det nog bäst så eftersom "man aldrig kan veta om mamma kör till rätt ställe...."

Då blev det också maken som fick ta den nya fina bilen.
Men jag och stortjejen fick prova när vi åkte till hennes tåg.
Hon körde dit och jag hem.
Betyget?
Jodå, kan nog vänja sig även vid att köra ne ny bil :)

Måtte min gamla favorit gå att sälja. Det är liksom lite onödigt med 3 bilar.
Ska besikta den på måndag nästa vecka, sen åker den ut på blocket.
Min älskade lilla bil....(för att vara ärlig skulle jag mycket hellere sälja makens bil, men den är 7 sitsig och en sån bil behöver vi ju i alla fall i bland)

Och vad kunde vara bättre?

Ju äldre jag blir, ju mer uppskattar jag vardagen.

Konstigt, men kasnke är det så att med allt vad livet innebär har vi sett på så nära och ett så smärtsamt sätt hur livet snabbt kan förändras.
Från ena sekunden till den andra.

Plötsligt är den där grå vardagen det dom helst av allt i hela världen skulle vilja ha tillbaka.

Därmed inte sagt att jag inte uppskattar när det händer lite andra grejer.

Nu ser jag fram imot vår personalfest som väljer att lägga på restaurang i Gävle.
Vi lånar dotterns lägnhet och sover över, tar oss en hel helg i Gävle och bara har roligt!
Nån som missat att vi kommer väldigt bra överns på mitt jobb? :)

Nu är det hur länge sedan som helst.
Jag ber om ursäkt.

Vet inte riktigt varför jag inte bloggat.
Har liksom inte hunnit, orkat eller vad det nu är.
Helt enkelt så har väl allt det andra i livet tagit över.

Vi har haft en händelserik höst.

Varit i Lund på konferans med jobbet .
Hur lärorikt och roligt som helst!
Provade såklart gåsmiddag på Östarps gästgivaregård.
Nja för svarsoppan, men kvällen i övrigt var magisk.

Varit i Jönköping i flera dagar med ett gäng grabbar som var på dreamhack.
Vi, maken och jag bodde på hotell i Jönköping och shoppade julklappar åt gott och slappade.
Ett underbart break mitt i höstrusket.
Eller , det var faktiskt helgen vid första advent.
Men i alla fall.

3 grabbar 14, 15, 16 år, varav 15 åringen var storkillen och de andra 2 hans kompisar.
Vilken oerhört häftig tillställning det var!
Typ 15 000 dataspelande ungdomar som var där i flera dygn.
Därtill några tusen dagsbesökare.
Oerhört välordnat allting.
Något trötta pojkar som snarkade i kapp i baksätet på vägen hem :)

Julen har rusat förbi i vanlig ordning.
Kortare än någonsin tycker jag.
Jag har jobbat massor den här veckan och toppade det hela med ett gallstensanfall natten mot fredagen.
En helt ny och föga angenäm upplevelse.
Fy fan på ren svenska!

Fredagen på jobbet var rätt tuff. Jobbade 9 timmar och var skapligt mör.
Vågade knappt äta heller.
Vilket resulterade i jordens huvudvärk ...
Idag efter en natts sömn, mat och kaffe känner jag mig som människa igen.

Vi drar i väg till bästa U och N på nyårsmiddag om en liten stund.
Utrustad med en burk medicin i fickan ska jag njuta av U:s underbara mat.

Gott nytt År allihopa!!!!

Min lilla prins som inte är så liten längre, ringde till mig idag.

Dom har det bra.
Men lite hemlängtan blev det när han pratade med mamma.
Det förstår jag ju, som jag längtar efter honom!



Mmm, ser det inte härligt ut?
Bara en liten mobil bild, men de två små prickarna är lillkillen och hans bästis  tidigare i dag :)

Skulle inte varit så dumt att vara med där.
 

Själv har jag varit på tvillingarnas föräldrarmöte på skolan.
Det bästa föräldrarmötet på år och dar.
En super glad och nöjd fröken.
Som bara bekräftade det vi redan anat.
Barnen trivs toppen bra i skolan.
Och det går bra!

Ny rektor presenterade sig.
Positivt första intryck i allafall.

Tydligen flera egna idag vuxna barn, allt från superduktiga i skolan, till att ha svårt i skolan och ha diagnos.
Hon sa sig brinna för dom barnen.

Låter ju bra.
Har ju en liten dyslektiker, eller han har i allafall den probematiken i nuläget.
Lite för tidigt att säga säkert, det kan rätta till sig.
Hoppas på det.
Men med den fröken han har nu, så har han de bästa förutsättningarna man kan ha.

Jag tog mig samman och valde tiga igår.
Det är jag tacksam för.

Men lätt var det inte.
Jag blev så förbannad.

En kund stog och pratade med vår affärs gamla föreståndare inne på vårt lager.
Kunden kommenterade att han tyckte vi hade trångt och bökigt på lagret och behövde bygga ut.
Jag sa i lätt ton att det funkar, vi gör så gott vi kan.
Då säger han att förr, när vår gamla förståndare jobbade, så jobbade han för två och hade lön för en.
Numera jobbar ni för en och har lön för två.

Detta kommer från en man som jobbar som konsult.
Som förmodligen tjänar minst det fem dubbla mot vad jag gör, och säkert inte lägger ner lika mycket energi som jag.

Jag kände för att ge honom en rak höger.
Men jag bet ihop och gick därfrån utan att säga något jag fick ångra.

Jag är så stolt över mig själv.

Min garderob är ingen rolig syn.
Några enstaka snygga, eller i alla fall skapligt hyfsade plagg.
Några snygga plagg, fast dom är för små....
Och massor med skitkläder.

Visst, visst, jag borde gå ner i vikt och komma i de där snygga jeansen.
Men.
Det är en annan fråga,
Troligen kommer det aldrig att hända.
Och fram tills dess behöver jag var klädd.

Ska på ett möte med jobbet i oktober.
Då krävs snygga, fast inte fin kläder.
Men på kvällen ska vi på en middag.
Som nog kräver snygg kläder.

Annars är det mest hemma, i innebandy hallar som påhejjare ipubliken eller kanske på middagar med vänner eller på föräldrarmöten jag befinner mig.

Ändå platser det krävs att vara påklädd på.

Dåligt med pengar har jag.
Men lite måste inhandlas.

Funderar på ett par snygga byxor och en kavaj.
Byxorna som ska kunna användas separat med en snygg top.
Eller kavajen med jeans.
Fast även tillsammans om jag behöver vara snyggt klädd.

Men.
Vad ska jag ha?

Är ju ingen som kläderna sitter särskilt bra på.
Lite för kort och lite för tjock.

ca i.65 lång och kräver väl stl. 44
Vilken modell är bäst?




Raka ben

Vida ben



Avsmalnade ben med lagda veck?

Måste väl åka och prova.


Fy vad tråkigt!

Några kilo mindre först kanske det vore roligare.

Ett par olika nya jeans.
Några snygga vardagstoppar och en eller ett par snygga till byxorna och kavajen.

Skulle skriva ett inlägg.

Men det går inte.
Det är alldeles för många tårar nu, dom bara rinner över.

Vi saknar dig så grabben!

Sorgen är randig sa prästen på begravningen.

Visst är det så.
Ränder av sorg, blandat med ränder av livet som går vidare, glädje och skratt.

Han älskade den här:

En bit nygjord kantarellpaj med västerbottenost.

Helt enkelt ljuvlig.

Mina föräldrar är helt suveräna på att laga mat.
Och så otroligt generösa.
Hemlevererad till köksbordet till en sjukling.

Fick en liten, liten flaska 80% rom igår.

Med tillsägelsen att at en matsked innan jag gick och la mig, och en liten varning om att det var vidrigt.
Fast enligt samma människa var det oslagbart mot förkylning.

Jag tog fram en matsked, fyllde den nästan med rom och innan jag hann ångra mig hällde jag i mig.

Fy helvete!

Det vidrigaste jag varit med om.
Men jösses, i natt har jag inte hostat lika mycket och jag är bättre idag.
Inte bra ,men inte lika täppt i luftrören och bihålorna.

Vad det beror på, kan man ju fundera.
Förr eller senare vänder det och man blir bättre.

Jag kommer nog aldrig att kunna motivera migsjälv att ta en sked till.

Jag blev hemma från jobbet idag.
Vi löste det, klokt.
Men i morgon ska jag jobba.
Och det känns faktiskt realistiskt.

Ska nog gå över golvet i hallen med moppen en sväng nu.
Pappa och maken fogade ju klinkersen igår.
Några torkningar återstår innan man kan se den rätta färgen på golvet.
Men det blir bra!

Nu återstår bara lite lister och så köpa garderob.
Sen är hallen äntligen klar!

På lördag åker lillkillen till Turkiet.

Det är första gången han ska åka uomlands, första gången han flyger, och första gången han är ifrån oss så länge.
Han ska följa med sin bästa kompis och hans familj.

Vi sa ja till mamman i familjen när hon ringde mig och frågade om dom fick låna med sig lillkillen en vecka.
Det fanns inte på min karta att säga något annat.
Lillkillen fick bestämma själv.
Han ville såklart följa med, om inte annat så för sin kompis skull.

Lilltjejen har länge önskat att få åka utomlands, men vi har inte råd.

Inte så att hon missunnade sin tvillingbror att åka.
Och hon missunnade absolut inte kompisens chans att få ha sin bästa kompis med, istället för att åka på resan själv med sina föräldrar.

Nu ville jag ju kompensera lilltjejn så jag frågade om hon ville ta ledigt från skolan och åka och göra någonting hon också , fast på närmare håll.

Hon har inte stora krav, så hon ville åka till ett badhus med vattenrutchbanor.
Lilla gumman.
Helst då till Borlänge, ditt vi varit ett par gånger tidigare och dom har haft så kul.
Sagt och gjort.
Jag bokade in oss på hotell 2 nätter och i onsdags eftemidda drog vi iväg.

Vi hade så mysigt.
Bodde på hotell, åt det lilltjejen ville ha Blev en hel del Max)badade, både på hotellet och i badhuset och gick i affärer, fikade på stan och hade det jättemysigt.
Vi bodde på Best western Gustav Vasa, på bottenvåningen, bara ett rum från bassängen :)
Bara att öppna fönstret och kika ut, så såg vi om det var folk i poolen eller inte.
Jag tror vi var i vattnet ca 10 minuter efter att vi checkat in på hotellet :)

Naturligtvis åkte jag ju på halsont och blev dålig.
Kände redan när vi var på badhuset att jag inte riktigt orkade.
Men jag bet ihop och vi åkte vattenrutchbana tills jag kurkade.
Sen satte jag mig i en trapppa och tittade på medan hon åkte :)




Helt otroligt så var vi bara 4 personer på hela äventyrsbadet.
Någar till  var där på slutet, men det var småbarn som var i småbarns polen.
En ganska konstig känsla att ha ett helt bad nästan för oss själva!

Halstabletter och ipren höll mig i skaplig form tills vi kom hem i fredgas kväll.
Sen blev jag super förkyld, riktigt kanon, dunder förkyld.
Och än sitter det i.
Hur tråkigt som helst.
Orkar ingenting.
Idag var jag i allafall ledig.
I morgon är det meningen att jag ska jobba, visserligen bara halvdag, men jag tror inte jag klarar det.
Så typiskt när vi redan är en personal kort.
Vikarien är inne istället för H som åker utomlandsi morgon och är borta 2 veckor.
Det är riktigt sårbart när man är bara 4 anställda på ett ställe.

Måtte nu inte lillkillen bli sjuk!!!!
Hans bästis var här igår, men han fick inte ens komma in:)
Tur att det var fint väder, dom fick sitt fika utomhus, sen gick dom hem till bästisen.

Föresten, vi hade lånat papppas GPS när vi åkte till Borlänge.
Med mitt lokalsinne hade vi väl möjligen kommit till Borlänge, men hotellet.... Sen ska man hitta tillbaka när man varit och ätit också...
Jo, gps:n var bra att ha.

Varför har jag inte en mobil med inbyggd gps?
Så jäkla dumt!

Men vad ska jag ha?!

Inte nån svindyr sak.
Lilltjejen håller på iphone4, för dyrt.

Tips?!
Kraven är gps såklart, att jag ska kunna ringa, sms:a ladda hem roliga appar, surfa,bra kamera.
Tja, det räcker nog.

Vilket fantastiskt väder vi haft i helgen!

Lördagen var helt magisk.

Vi hade släktträff på makens sida.
Hemma hos hans syster i Gävle.

Vädret var helt underbart och vi alla kunde sitta ute på deras stenbelagda uteplats som är utanför den inglasade verandan.
Därinne ville ingen sitta, fast fönstren var öppna, var det alldeles för varmt :)

Tur som bara den att vädret var fint.
Vi var några stycken, så att vara inne hade inte varit roligt.
Framför allt inte för alla barn.

En av makens kusiner har liksom vi 4 barn.
Dom började med tvillingflickor och har sen fått två pojkar med 3 års mellanrum.
Vilka underbarba grabbar.
Lilla I är ett år, hade just lärt sig gå, söt såklart.
Medan lilla L var en charmknutte utan dess like, 4 år, med håret i tuppkam och en blick som det bor bus till ett helt fotbollslag i :)

Så häligt med alla trollungar i olika åldrar.

Natrurligtvis åkte jag dit utan kamera.
Fast lilla chamiga L  var ju rena pressfotografen, han sprang omkring och forade allt och alla med en liten digitalkamera.
Får väl höra med honom om jag kan få några kopior :)

Jag tippar på fotbollsproffs elle pressfotograf där o sisådär 15 år .

När vi åkte från släktträffen åkte vi ner på stan och parkerade och gick senoch tittade på bilarna på crusingen.
Vilka fantastiska bilar!

Önskar verkligen att jaga hade haft kameran med.
Det var helt ljummet ute och alla blänkande, urtjusiga bilar med underabart mullrande motorer och en massa musik i högtalarna. 
Så härligt!!!

Jag skulle bra gärna vilja åka med i en sån där.


bilden är lånad från arbetarbladet

Idag komen hink rensade lingon levererade  till mitt köksbord.
Underbara pappa och mamma!

Kokade lingonsylt såklart, men det på lingon från frysen, msåte ju börja med detäldssta.
Frös in prydliga påsar med ett kg i varje.

Det var en sån jag kokade på idag också.
Det blev 2 burkar.
Perfekt.
Vi är inte nåra storkonsumenter på lingonsylt.
Men maken och några av ungarna vill ha till vissa maträtter.
Sist det blev slut köpte jag en burk.
Inte populärt....
Men vad tusan.Jag ahde ju glömt koka ny, och vi behövde den typ nyss, så vad gör man.
Men lillkillen bad mig inte tala om för mormor ....

Jag jobbar ju på affär.
Vilket i bland innebär utlänska kunder.

Kul, jag visst, sålänge jag slipper försöka prata med dom.
Jag kan ju för tusan inte!

Idag har jag pratat med några kunder från Belgien.
Dom pratar bra engelska.
Min engelska har typ allt i övrigt att önska.
Men på nåt jäkla vis kan vi förstå varandra hjälpligt.
Jag förstår dem bättre än dom förstår mig.
Men när jag söker desperat efter ord så kan dom föreslå det dom tror jag vill säga.
Och det funkar för det mesta :)

Jag jobbade bara halva dagen idag och åkte sen hem och åt lunch, hängde lite tvätt (mycket tvätt är det när allt ska tvättas om, men det är en annan historia) och åkte sen till apoteket.

Skulle hämta ut allergimedicin åt lillkillen.
Förra ransonen är slut.

Han har fått ögondroppar, tabletter och nässpray på recept från sin läkare.
Testerna visade allergi för det mesta.
Framför allt häst, hund och katt.
Bästa kompisen har en kattunge.
Lillkillen är där nästan jämt.
Han älskar att klippa gräs också, blir skitsur om någon annan vill göra det .
 Nyklippt gräs tål han inte heller...

Måste därför ta medicin dagligen.

Första gången jag hämtade ut tabletter blev det dyrt.
Tänkte inte mer på det.
När jag hämtade nässprayen så var det lika då.
Nu när jag skulle hämta igen frågade apotekstanten om jag inte ville byta mot en annan sort, likvärdig, men hälften så dyr, och som går ju på högkotnadskortet, det gör inte den läkaren skrivit ut på recept.
Så klart jag ville.
Men vad i helsike tänker doktorn!?

Varför inte skriva ut något som räknas in på högkostnadskortet?

Jag blir så trött.
Ska ringa och förnya receptet om ett par veckor, då får hon banne mig skriva ut rätt sorter.
Föresten sa hon cetrezin men skrev clarityn när vi var där.
Vimsig?

Jag är ju också rätt vimsig och eftersom jag inte alltid är hemma när lillkillen äter frukost, inte i somras i alla fall, jag åkte vissa mornar långt innan dom vaknade:)
Så köpte jag en dosett åt honom.
Jag vet ju hur det skulle bli annars.
Jag kommer hem och frågar lillkillen om han tagit tabletten.
Han säger" ja, eller jo, jag tror det, eller så var det igår"

Han älskar sn dosett och jag kan lätt kolla om han tagit eller inte.

Innegympaskor, gympakläder, ryggsäckar, mappar, bänkpapper och regnkläder är inhandalde.

Ryggsäckarna stod packade redan igår kväll.

Nu är alla barn i skolan.
Regnet öser ner.
Jag ska snart åka och jobba.
Tvätten måste hängas.
Diskmaskinen plockas ur.
Det finns ingen middagsmat i kylen, jag måste handla på lunchen.

Och vet ni.
Den här dagen känns nästan lika bar som skolavslutningen!

Jag vet att snart är karusellen igång.

Stressiga mornar, glömda gitarrer och borttappade läxböcker.
Utvecklingssamtal och elevvårdskonferenser.
Tonåring som vägrar kliva ur sängen.
Supertressiga träningstider där någon med normalt jobb inte har en chans att hinna skjtutsa.
Mat som måste förberedas och lappar som ska skrivas.
Matcher varenda lördag och inte en sovmorgon på evigheter.

Men just nu känns det bara så skönt.

Det måste bero på att vi haft en underbar sommar.
Lång ledighet och fantastiskt väder.
Vi känner oss färdiga med sommarlov.

Eller vi och vi, vi föräldrar gör i alla lfall det :)

Och faktiskt, barnen tycker det är helt ok dom med.

10 åringarna får ju ny lärare.
Underbara fröken E, som ju var storkillens resurslärare förut.
Gamla fröken från trean kommer bara att ha svenska med dem, och det är ... bra.
Bra i alla fall att det inte är fler ämnen.
Dom är nog klara med varandra liksom.

Ny engelskalärare..
Eller rättare sagt för första gången en engelskalärare.

Det kommer att bli tufft.
Dom ligger efter i engelska.
Bristande intresse, svårigheter, och framförallt bristande undervisning.
Hur som helst.
Det kan nog bara bli bättre.
Rätt skapligt utgångsläge för nya magistern.

Fast jag tror det kommer att bli oerhört tufft för min lilleman.

Jag är i allafall oerhört positiv idag.

Påminn mig om det senare när jag klagar över än det ena, än det andra.