Intrigitet

Hörde idag hur en man pratade om hur konstigt det är med människor.
Alltså, folk tycker intrigitet är så viktigt.
Samtidigt hänger som ut sig själva i bloggar och på facebook.
Skriver om sitt innersta.

Han fick inte ihop det.

Jag fick lite att fundera på.
Visst, man hänger ut sig själv på en blogg.
Om man vill.
Där väljer man ju själv hur personlig man är.

Jag har valt att vara personlig.
Jag har ingenting att dölja.
Men för mina barns skull har jag valt att inte gå ut med mitt fullständiga namn och var vi bor.

Ser man min blogg,och känner mig, jamen då ser man ju att det är jag.
Det är helt ok.
För mig.
Men för mina barns skull kanske jag skulle sätta lösen på min blogg.
Tål att tänkas på.

Skriv gärna en rad om hur ni tänker om lösenordsskyddade bloggar.


Facebook.
Ja, jag finns ju där med.
Med fullkomligt namn och adress :)
Och där är jag jag.
Jag skriver inget som jag inte kan stå för.

Många arbetsgivare kollar upp folk som söker jobb via facebook.
Det kan ju vara smart.
Men om de kollar mig, jamen det är bara bra!
Jag har ingenting att dölja.
Det är bilden av mig.
Duger den inte.
Då är det inte mig dom ska anställa.

Jag kan aldrig försöka var någon annan än den jag är.
Varför skulle jag?

Jag är tillräckligt gammal för att veta vem jag är.
Och stå för det.