Den glädje vi kände när veterinären ringde och sa att Astas tillstånd förbättras. 
Och att vi skulle få hämta henne 17.00 om inget hände under dagen. 
Hörde vi inget skulle vi komma till 17.00.
Varge gång mobilen ringde hoppade jag högt. 
Men inte ett ljud från veterinären så lilltjejen och jag åkte till Uppsala. 
Vi kom i god tid, jag måste ju alltid ha marginal för fel körning. 
Men det blev rätt på första försöket. 
Lite krångel vid direktregleringen med försäkringsbolaget, men ett telefonsamtal ordnade det. 
En bugg i systemet, så bekräftelsen hade inte kommit iväg. 
Det ordnades snabbt. 
Sen var väntan olidligt lång. 
När det äntligen Blev Astas tur så sprang hon fram till oss och tog sitt mjukisdjur vi hade med och snurrade sen runt oss och "betättade" (hon pratar väldigt mycket) Och viftade på svansen som en galning. 
 
Hon är inte utom fara, men mycket bättre. Hon måste hållas lugn i 2 veckor för att återhämta sig och för att få så få efterverkningar som möjligt. 
Nya värden ska tas om 10 dagar. 
Men blir hon sämre igen så är det bara att åka in igen.
 
 
 
Så  än är inte faran över. Men hon mår såklart bäst hemma. 
Och hon släpper inte iväg mig utom synhåll. Nu vill hon bara vara nära. 
Mitt lilla Hjärta. 
Att man kan älska en hund så otroligt mycket! 
 
 
Djursjukhus, Doubledoodle, Ormbiten hund, Ultuna universitetsdjursjukhus, goldendoodle, labradoodle,

Kommentera

Publiceras ej