Vägens hjältar
I dag skulle vi , Lilltjejen, min mamma och jag till Ätstörningsenheten och äta lunch.
Lilltjejen var jättenervös.
Hon äter så gott hon kan, har ju aldrig , ens som bebis ätit så mycket men ändå följt sin kurva och växt som hon ska och varit ovanligt frisk.
Men det krävs ju att hon äter så mycket mer nu. Riktigt stora portioner.
Vi skulle åka och hitta en parkering och stannade vid ett rödljus.
När det blev grönt skulle jag svänga vänster men kom på det lite sent Så jag låg nästan i mitten istället för vänstra filen, men det spelade ju ingen roll, jag skulle ju snart vara ur vägen, jag stog längst fram.
Men bileländet startade inte ! Helt död.
Bilarna tutade . Mamma klev ut och visade att de skulle åka förbi och jag försökte i vild förtvivtvivlan starta.
Utan minsta framgång.
En av bilförararna bakom var förbannad och skrek att jag måste flytta på mig ( han kunde åka runt ) och mamma förkarade att bilen inte startade.
Han började och skrek.
Jag blev super stressad.
Vid övergångsstället stod några stiliga män.
De såg och hörde hur gubben tutade och gormade och mammas förklaring.
Så de frågade om de kunde hjälpa till.
De erbjöd sig att knuffa bilen om jag svängde höger för där runt hörnet fanns en lastplats .
Det var ju gjort på nolltid och jag var ur vägen,sååå skönt !
Stog där med bilen avslagen att tag och provade igen. Den surrade till och dog.
Vår bil har 5 års vägassitans ,trodde jag. Men visste inte.
Hade jag nåt nummer med mig då?
Nej såklart inte.
Ringde maken .
Fick inget svar, de har så jäkla dålig täckning på hans jobb.
Kom på att jag kunde ringa bilfirman där vi köpt bilen och deras verkstad där jag hade bilen inlämnad senast i måndags.
Frågade om han kunde se om jag hade vägassitans.
Det hade jag !
Fick numret och ringde.
Mamma och lilltjejen fick skynda till lunchen.
Vilken tur att mamma var med!
De skulle ringa bärgare i Gävle.
4 minuter senare ringde Tobbe från assistanskåren och tipsade om att det kunde funka att läsa och läsa upp bilen. Testade.
Men Nej.
Han lovade att han skulle åka bums.
1 minut senare fick jag sms om att han beräknade vara där 10.40. ( 5 minuter senare) Och absolut den tog de a 5 minuterna så var han för.
Han försökte starta.
Och det gick såklart inte.
Kollade under motorhuven men inget såg konstigt ut.
Så då var det bara bärgning som återstod
Det var bara att klättra upp och hänga med.
Han ringde bilverkstaden och ringde och fixade hyrbil åt mig.
Först lämna av bilen .
Killen på firman slängde en blick på mig och frågade om jag tankat fel.
Hallå !?
Jag kunde svära på att det hade jag inte.
Han såg tveksam ut men Tobbe talade om att jag kört halvtank så nog borde den lagt av tidigare i så fall.
Tack.
Sen körde han mig till biluthyrningsfirman och följde med mig in där också.
Fick en liten Volvo V40. Inte vad jag skulle valt själv.
Men det är visst nån militär övning i Gävle och de har bytt massor av bilar så det fanns inte mycket att välja på.
Helt fantastisk service snabbt och enkelt. Trevlig var han också.
Så var jag också påväg till Ätstörningsenheten.
Lite problem hade jag, bilen på av några gånger,men sen så :)
Hittade inga parkeringar så jag hamnade på parkeringshuset på nian.
Kom ihåg att kolla noga var jag stog och hur bilen såg ut innan jag lämnade den.
Jag har tappat bort bilar förr.
Inget jag vill göra om.
Jag kom drygt en timme för sent men fick mat jag med.
God mat.
Och det gick rätt bra för lilltjejen också.
Nu får vi väl se när jag går tillbaka min bil och vilket fel det är på den.
Tur ändå att det blev medan vi har garanti kvar.