Tack för solen
En morgon som började på sämsta tänkbara sätt för dottern.
Ätmonstret hade ett fast grepp om henne redan när hon vaknade.
Stark ångest över den vanliga frukosten.
Det som skulle bli lite mer frukost blev till och med mindre än vanligt.
Jag var helt slut redan när klockan var 10.00 idag.
Ville bara lägga mig ner och gråta.
Men det gör man ju inte.
Men idag var ändå vädret på vår sida.
Det är så mycket lättare när solen skiner och det är ljumma vindar redan på morgonen.
Jag fick henne att äta mellis och sen gå ut i solen med Asta .
Och det skrämde i väg monstret i alla fall runt knuten.
Det står där på lurpass och kan komma tillbaka med full kraft när som helst.
Det kommer tillbaka, det vet jag.
Men resten av dagen har varit ganska lugn.
Efter middagen åker vi till skogen om vädret tillåter.
Uppskattad mycket av oss alla tre.
Dottern, hunden och jag.
Idag gick vi lite längre efter en annan stig och kom till ån.
Där till höger fortsätter stigen efter bron och där är en liten sänka med en massa stenar och träd runt om.
Jag ville klättra ner där och ta ett foto, men fick inte för lilltjejen hon har inte så stor tilltro till mammas balans och smidighet. Kan inte förstå vad hon menar jag tappar ju typ aldrig balansen... eller...nejdå klantig är jag. Men det skulle jag klarat!
Men hon var övertygad om att jag skulle ramla och bryta ett ben eller något.
Hur som helst där var det snö kvar, Tjock snö/ is.
Häfigt!
Idag lämnade hon föresten vinterjackan och stora tumhanskarna hemma.
Det betyder att det var riktigt varmt !