När jag satt och letade foton på hunden  så hittade jag en massa från vår resa till USA för 2 år sedan.
Det var så himla underbart.
Jag längtar tillbaka , mina barn längtar tillbaka.
Vi pratar hela tiden om att vi så gärna vill göra om det.
 
Det var när vår dotter var i San Fransisco och hade varit borta några månader som vi bestämde oss för att åka dit om hon ville , när hon slutade jobba.
Och det ville hon:) Och vi bokade.
Jag tömde sparkontot, men det var det var det värt. Att få åka dit och få se allt det hon ville visa oss.
Alla våra skypesamtal var fulla av "Ni skulle ha sett" och nu fick vi ju faktiskt åka iväg och se lite av allt det hon ville visa.
 
Hon sutade jobba samma dag som vi landade i San Fransisco.
 
 
Och efter några dagar  där åkte vi till familjen så vi fick träffa dem och hon fick säga hejdå ordentligt.
En underbar familj!
De pratade långsamt och tydligt så ävn vi förstod vad de sa:) Fast att konversera med dem gick  väl sådär, jag är och var verkligen usel på engelska , men visst lite kunde vi ju prata.
 
 Novato (där hennes familj bodde) En underbar liten stad utanför Sanfransisco med gröna kullar och dalar och massor av kor. Så himla fint. Där hade jag kunnat stanna mycket längre.
 
Efter att ha återvänt till sanfransisco åkte vi buss till Los Angeles och bodde några dagar i Hollywodd
 
 
Där vi bodde i en underbar liten bungalow jättenära walk of fame
 
 En liten oas mitt i staden.
 
Resan avslutade vi med några dagar i NewYork. Jag älskade varenda minut!
Staden, människorna, myllret,
Att till och med jag kunde hitta dit jag skulle.
Maken släppte i väg mig och lilltjejen ensamma för att vi bara var tvungna att shoppa liiite till strax innan vi skulle hämtas upp av taxin för att åka till flygplatsen.
Ni som känner mig förstår hur osannolikt det är. Men där gick det hur bra som helst!
 
 
 
 
 
Den osannolika maten och den underbara maten.
 
 
Alla middagar, och de olika hamburger kedjorna vi bara måste testa enligt stortjejjen, och visst hade hon rätt
 
 
                                          
 
 
 Alla frukostar på olika restauranger
 
 
 
 Ja nu var det ju inte värdens bästa tidpunt i mitt liv som resan gjordes. Jag var fortfarande sjuk, utmattningsdeppression . På bättringvägn. men fortfarande mycket trött och stresskänslig. Och brottades med panikångesten .
Ni kan ju kanske föreställa er en fullsatt tunnelbana  som stortjejen övertalade oss att ta när vi var påväg tillbaka till hotellet efter att varit till Brooklyn .
Bra i och försig då lilltjejen och lillkillen var tötta och det regnade.
Men det blev en kort resa.
Panikångest attack på en tunnelbana.
Mmmm, det blev inget mer försök.
 
Men trots allt en underbar resa.
Men vi vill så gärna åka tillbaka.
Lilltjejen fullkomligt älskade Sanfransisco. Det skulle jag gärna återse också, men flygresan vete tusan om jag gör om.
Fast NewYork.
Dit SKA jag tillbaka om jag någon gång får möjlighet.
Då ska jag vara kvar längre, jag ska våga åka tunnelbana och jag ska hinna se mycket mera.
Jag ska tillbringa en hel dag i Cental Park och inte bara en liten , liten promenad i utkanten för att jag så gärna volle dit, men vi hade så lite tid, och ingen av de andra var så intresserade.
Och vi ska ha biljetter till en NHL match
 
 
Drömma kan man ju alltid. Och vem vet. det finns ju en mikropskopisk möjlighet att jag nån gång spelar på lotto och vinner mer än 16 kr:)
 
 
 
"Först åker vi ingenstans, du bara pratar om vad du vill men det blir ingenting.
Sen blir du sjuk, och åker vi på en 3 veckorsresa till USA och sen köper du hund!
Måste ha hänt nåt där va?"
Japp, Livet är för kort för att bara önska och drömma.
Kan man förverkliga sina drömmar, så ska man banne mig göra det.
Det är här och nu livet passerar.
 
 
  
 
 

Kommentera

Publiceras ej