pillris - june 2010

Favorit i repris....

Eller också inte.

Förra året när mina jobbarkompisar gick på semester och det blev jag och en vikarie kvar, då jag bara inte kunde vara borta, då blev jag kanonförkyld.
Jobbade, fast jag var dålig.
Det var superjobbigt.
Och sen var jag dålig 2 veckor av min semester också...
Det lönar sig ju inte så jäkla bra att jobba fast man är sjuk.

Nu.
Buiksföreståndaren har semster.
Den andra tjejen som jobbat där länge och kan stället utan och innan har semester.
Det är jag som jobbar:)
Jag har mycket kompetenta vikarier till min hjälp, men många arbetsmoment är det bara jag som kan göra.
Lägg till det att vi just bytt kassasystem och bara det har varit skitjobbigt, och tiden har bara inte räckt till.
Som grädde på moset krånglar våra kyldiskar och vi har inte mindre än 3 gånger(jodå, när jag skrev förra inlägget var det bara timmar tills kylarna la av igen) fått plocka ur allt vi har.
Nu var de och bytte kompressor i går och nu går diskarna igen, peppar , peppar.

Vi jobbar med andra ord mycket mer än vanligt.
Då passar jag på att bli superförkyd igen.

Och det i midsommar veckan.
Det är bara att knapra alvedon , stoppa fickan full av näsdukar och jobba.

Och det går.
Det gör det.
Men fan så mycket enklare det hade varit om jag hade känt mig pigg.

Fast nu är alla beställningar till midsommar gjorda.
Om allt sen räcker och det ändå inte blir för mycket kvar, det får vi se.
Nu börjar jag kunna sova om nätterna i allafall.
Det är rätt skönt :)

Jag har 2 kompisar som går med stooooora magar nu.
Den ena har bf. den 24/6 den andra 28/6.
Båda är sååååå less.

Jag bara ler.
De fattar inte vilken underbar tid de har just nu.
Så här i efterhand var det ju helt underbart att vara gravid.
(Jooo, visst var det jobbigt med foglosningen, och att inte kunna sitta och andas samtidigt.
Att inte kunna ligga utan att pallla upp kroppen med minst 3 kuddar, och att nätt och jämt komma ur sängen utan hjälp, nu pratar jag om min sista grav. då jag väntade tvillingarna, med de tidigare var det inte problem)

Men himmel vad mysigt det var!!!!
Och så här i efterhand, förlossningen var ju magisk.
Och den första tiden när man lär känna ett nytt litet liv.
Åhhh, det är helt underbart, och det är vad dom just nu här mitt inne i.

Fast jag hoppas de små knytena snart vill titta fram.
Lilla tjejen kommer nog först, jag hoppas det.
Hennes mamma har det riktigt jobbigt nu.

Jag önskar jag bodde lite närmare.