Knäpptyst.

I går var vi som jag redan berättat på släktmiddag i  Gävle.

Trevligt, men massor av små barn :)


Maten var god, vi hade beställt catering,  men jag kunde med ett stort mått självgodhet konstatera att samma rätt betälld där jag bukar jobba är mycket godare :):)

Vi som numera har bara stora barn (!) kunde sitta i lugn och ro och njuta av maten och prata med de andra vuxna som turades om att springa efter sina små telingar .

Skönt!
Men när jag hade småbarn tyckte jag aldrig att det var särskilt jobbigt.
jag älskar ju småungar!

När vi skulle åka hen i 19 tiden (småbarn i huset och då måste alla åka hem så dom kan sova.....)
Tog vi en tur ner pås tan för att titta på lite snygga "raggarbilar"

De 3 yngsta ville inget hellre, medan den äldsta bönade och bad att slippa, för fy vad pinsamt!

På väg in till stan såg vi på långt håll att det var en poliskontroll efter vägen.
Vi blev invinkade, vilket jag i mitt stilla sinne också hade hoppats på.
Lillkillen och lilltjejen är ju så fascinerade av poliser.

Polisen presenterade sig och talade om att de hade körkorts och nykterhetskontroll.
Han tittade in i bilen och sa oj, vad många ni är.
Maken visade körkortet och blåste, allt var förstås grönt och polisen frågade om vi skulle titta på bilar, önskade en trevlig kväll och så åkte vi.

Jag tror adrig det varit så tyst i vår bil någonång tidigare.

Jag för min del tyckte också det var trevligt, en mycket stilig polis var det, och snygga karlar i uniform är ju aldrig fel att vila ögonen på en stund då och då ;)

För ett par år sedan läste vi Halvan böckerna varje kväll.
Lillkillen har dom allihopa , polisbilen, ambulansen, brandkåren, polisbåten, flygplanet , bärgningbilen och bussen och sopbilen.
När vi läst  boken la lillkillen den underst i högen och nästa kväll tog vi den översta boken i högen.

Numera står böckerna mest i bokhyllan, men visst händer det att dom åker fram.