Trött på
Trött på att vara trött.
Trött på att fort något roligt händer är jag "med" ett par timmar ( ibland mer, ibland mindre beroende på) sen orkar inte hjärnan mer.
Uppp som en sol, ner som en pannkaka.
Det är självklart olika beroende på vad jag gör, hur mycket energi det tar. Hur mycket ljud, och rörelse det är runt om, hur mycket koncentration som krävs osv.
Men ändå.
När i helsike ska jag vara frisk nog att klara jobba 5-6 timmar.
Gå på restaurang med mycket folk, och hänga med i pratet och skratten.
Att kunna gå på konsert.
Jag hade sååå gärna gått på Gyllene tider i sommar.
Någonstans, Dalhalla, eller kanske Stockholm.
Men det funkar inte. Jag fixar inte att vara där så länge att de hinner börja ens.
Jag blir så begränsad!
Sitta på ett fik med en kompis där det är lugnt inte massa folk jag känner,som jag inte behöver se / höra/ bry mig om.
Det funkar.
Det ger energi. I alla fall en bra dag.
Annars, hemma , i skogen, på vägarna, där mår jag bäst
Ska jag bli en eremit ?
Hur länge kommer familjen stå ut med mig?
Vet ni,ibland känns en liten stuga i skogsbrynet, långt från grannar ,trafik, ljud och måsten som rena drömmen.
Jag och Asta, och naturen.
Jag vet, det skulle inte vara skönt mer än i några dagar.
Det är bara när jag när riktigt trött och kännercstort behov att vara ensam.
Man kan ju alltid drömma om den lilla stugan, hade inte varit så dumt att ha den att smita till i bland.
När jag var yngre, eller kanske inte så ung, när jag var frisk ,drömde jag om en lägenhet i stan.
Tur ändå att jag inte har en massa pengar,då skulle jag stå här med både vårt hus en lägenhet i stan och en stuga i skogen att sköta om.
Visst är det vackert när höstfärgerna kommer.
Även om det senaste veckan varit sommar värme, ljuvligt!