Utanför min trygghets zon.
På väg till en dagskurs om stresshantering.
Bara jag.
Känner ingen.
Känns superläskigt.
Passar Tack Och lov så jag kan åka tåg, jag kommer förmodligen vara helt slut när klockan är 15.
Slipper koncentrera mig på att köra bil.
Stämmer väldigt bra på mig.
När min kocentarion är slut och jag försöker hänga med.
Då blir det väldigt fel i bland.
Lika bra att vara tyst.
Men jag är få mig och försöker låtsas att jag är med i matchen.
Här lite kvar att lära .
O går tog jag kontakt med kurator och bad om samtal.
Vi får se när det blir.
Det här trodde jag skulle gå över snabbt.
Det gör verkligen inte det.
Och det är Super Jobbigt.
Snuddar vid depression då och då.
Jag känner verkligen igen tecknen.
Försöker mota bort den.
Få in positiva saker.
Men att gå och prata med någon kanske är bra.
Lite skraj för det med.
Hade en fantastisk kurator förra gången.
Men han har flyttat.