pillris

Den här veckan har jag längtat efter hela semestern då maken och jag bara hade 2 veckor tillsammans,som sammanföll med att ta in hö och hjälpa en vän som var sjuk  viket gjorde att maken hade fullt uppknappt var . Sen kom min stressiga andra halva av juli , och  så augusti. 

Och nu är vi äntligen här.

I går åkte jag och äldsta dottern till Lund.

Hon ska börja plugga här och jag ville inte att hon skulle köra 70 mil själv.

I natt har vi bott på hotell, och nu ska vi flytta i åt henne  lämna bilen och jag ska vidare med tåg till Skavsta.

I natt hotell för och tidigt, tidigt i morgon ska maken och jag till Malta en vecka på välbehövd semester.

 

I går var maken tvungen att söka vård, så ont i ett ben.

Han har fått en propp,  och får inte flyga.

Allt ställs på ända.

Avboka, kontakta resebyrå, flygbolag och flytta åt dottern.

Försöka ta mig hem i stället.

Ingen semester. 

Sjukhus och provtagningar väntar maken.

 

Kommer jag hem så kommer jag till Gävle 01.30.

Känns sådär,utan bil.

Stannar jag så kommer jag inte hem förrän i morgon eftermiddag.

Känns sådär.

Vill ju hem !

 

För övrigt är Scanic star i Luleå ett fantastiskt trevligt hotell .

 

Försöker njuta lite också.