Livet springer vidare

Heeeej!
 
Nu var det nämare ett år sedan förra inläggt.
Inte direkt planerat, men ibland blir det bara så.
Fast jag har saknat det.
Men inte tillräckligt för att orka göra något åt det.
 
Det senaste året har liksom året före det varit upp och ner.
Faktisk vädig mycket ner i mellanåt.
Men sedan någon månad tillbaka mår dottern mer bra än dåligt.
Vikten är helst återställd.
Men hon har mycket annat att tampas med.
 
När allt såg ut att bli så mycket bättre, orken, vikten, maten och skolan.
Då klappade hon ihop med en deppression.
Utmattning.
Men hon har kämpat sig upp igen.
Fungerar ganska bra.
Trött, men med tid till vila och återhämtning så fixar hon det mesta.
Avslutade nian med bättre betyg än i åttan trots all frånvaro.
Hon är verkligen en kämpe!
 
Och vår älskade lilla hund har funnits vid hennes sida i allt det här.
Legat nära, nära när hon mått dåligt och hållit koll på henne.
En natt gick hon till hennes dörr och skällde, jag hörde inget, men när jag gick in till henne hade hon ett stort ångest anfall.
Nöjd med att jag tog över gick Asta och la sig igen.
 
 
 
Tvillingbrorsan har väl mått måttligt bra i allt det här han också.
Det är tufft att se på när ens älskade tvillingsyster mår så dålig.
De två är väldigt nära varandra.
Och sjukdomen har nog bidragit till att de lagt mycket av vardagstjafset åt sidan.
De har inte så mycket samma kompisar och umgänge, men har alltid kontakt med varandra under kvällarna på olika håll
 
Markanden i helgen till exempeel.
De var där båda två men på olika håll.
Jag skickade ett sms och fråagde om någon ville bli hämtad tidigare.
Lilltjejen svarade nix, stora syrran som var hemma, svarade också att det inte behövdes hon hade skjuts om hon ville åka före bussen som gick 01,00.
Lillkillens svar dröjde.
Han ringde och kollade med lilltjejen innan han svarade ...
 
Nu hänger  mina benämningar på barnen med. Lillkillen och lilltjejen. storkillen och storjejen.
De små är 16 år och de stora 21 och 23....24 till hösten.
 
Jobbet är jobbet...
Jag tog över som Föreståndare vid årskiftet.
Massor av saker jag inte hunnit lära mig ännu upptäckte jag.
Men min företrädare jobbar kvar och jag får fråga hur mycket jag vill.
Året började med katastrofala siffror och jag såg konkurs risken.
Ingen rolig start.
Men vi har kämpat oss vidare och med det statliga stödet på 300.000 så ska det väl gå ett tag till om jag lyckas vända de nedåtgående kurvorna.
Vi toppade allt med trasig kassa, byte av kassa system och oändligt med jobb här på vårkanten.
Men det som inte dödar härdar.
 
Och det är snart semester.