Storebror har ju flyttat hemifrån.
Lilltjejen är så glad för det.
Dom två har ju aldrig dragit jämt.
De kan reta varandra till vansinne och hon är ordningen själv och så otroligt hjälpsam och duktig.
Han bryr sig inte ett dugg och hjälper inte till med något man ber honom om.
De två har inte mycket sympati för varandra.
Men nu, med mindre än 1 vecka i egen lägenhet för storebror så kan dom plötsligt  prata med varandra utan att kritisera och bli arga.
Lilltjejen bakade bullar åt honom idag.
Och till sitt och tvilling brorsans 15 årskalas i veckan också. 
Hon drog till med att baka på 1 liter.
 
Di4na och så goda bullar.
 
Jag fick riktig gott eftermiddagsfika idag.
 
Men att vara duktiga tjejen. Med stora krav på dig själv.
Ja det kan ju vara en av anledningarna till anorexia.
Jag vet att det inte är någon idé att skuldbelägga sig själv.
Men inte hjälper väl det. 
Min ständiga kamp med vikten.
Min utmattningsdepression.
När jag inte orkade nånting.
Hon hjäpte till mer och mer här hemma.
Tog över det jag inte gjorde.
 
Något jag inte hade möjlighet att styra över just då.
Men när som gör så ont i mig nu.
Mitt fel.
Men att skuldbelägga sig själv hjälper varken henne eller mig själv.
Vi fokuserar på nuet och framtiden.
Dåtiden kan vi inte ändra på.
Hur än det varit, vilka fel jag än gjort.
Så har jag gjort så gott jag kan
Det måste jag komma ihåg.
 
Jag tror jag ska försöka komma i kontakt med min kurator som hjälpte mig så mycket när jag var sjuk.
Som fick mig att komma vidare och se det som är viktigt och att  vara lite mera förlåtande mot mig själv.
Jag lärde mig mycket då.
Men lite vägledning och stöd i min roll som mamma till en anorexia sjuk dotter skulle inte vara så dumt.
 
Något som hjälper till är ju detta
De fantastiska stigar och elljusspår som vi bor så nära. 
Mitt och Astas favorit ställe att promenera på.
Vi mår så bra av skogen.
 
 
 
Anorexia,