Min bästa medicin - Hunden
När jag var sjuk i Utattningsdeppression orkade jag ingenting.
Att komma upp ur sängen och får på mig kläderna och komma ut en haltimme om dagen var vad jag mäktade med.
Jag klarade inte av att jobba, handla, träffa folk,.
Tappade minnet , kunde inte koncetrra mig, kunde inte ens läsa en bok.
Jag som alltid läst så mycket.
Och fick antideppressiva tabletter. Som jag mådde ännu sämre av i flera l¨ånga veckor innan det blev lite bättre.
Jag gick i terapi hos en kurator.En udnderbar kurator som verkligen lärde mig mycket om mig själv.
Han förtjänst till att jag sakta blev bättre.
Jag lärde mig leva i stunden .
Jag kunde börja jobba haltid av min 75% tjänst.
Och jag betsämde mig för att min längtan efter en hund faktiskt skulle bli verklighet.
Och det var hunden som gjorde allra mest för min hälsa.
Glädje och energi.
Jag var bara tvungen att kliva upp på morgonen.
Jag avr bara tvungen att gå ut.
I början var det ju inga promenader, men numera är det ju det som får mig att gå lånag promenader varje dag.
i ur och skur.
Och det får mig att må bra.
Första träffen när vi var och hälsade på och tittade på valparna.
Det var kärlek vid första ögonkastet.
När vi först kom hem vågade hon sig inte ut från köktet.
Men hon tuffade snart till sig.
Jag sov på golvet på en madrass med henne en natt. Hon låg på min kudde och tuggade på mitt hår hela natten
Och busade därimellan.
Nästa natt sov hon lugnt i bädden bredvid min säng.
Sedan dess har hon varit glädjen i den här familjen.
Full i bus och alltid så otroligt glad!
Jag har nog tyckt att en del hussar och mattar varit fåniga med sina hundar, men jag är inte ett spår bätte!
Hej! Jag vill bara tacka för din kommentar i min blogg och så undrar jag om du är samma Pillris som jag hade som länkvän i gamla bloggen hos Bloggplatsen (fd. bloggagratis)?