Den stora tröttheten
Nu har storkillen flyttat.
När han väl kom till lägenheten och såg hur den blivit så tyckte han att det var helt okej.
Den är verkligen jättefin nu.
Om man jämför med när vi var dit och tittade kan man ju knappt tro det är samma lägenhet.
Jag har förberett mig på att vi Ska sova hos honom i början.
Men det tyckte han var helt onödigt.
Han skullle ju ändå spela dataspel så..
Ja det är ju datorn som är det viktigaste i hans liv.
Första natten sov lillkillen och liöltjejen och hunden hos mormor och morfar.
Det var skjukt tyst här hemma!
I natt har de sovit hemma, men jag har sovit hela natten utan att bli väckt.
Så konstigt. Och skönt.
Borde jag inte vara pigg och utvilad då?
Jag är så vansinnig trött.
Helt sjukt.
Och kampen mot anoreximonstret är på inget sätt lättare.
Det har bara sedan i förrgår blivit mycket starkare igen.
Och jag som tyckte vi började plocka in poäng i fajterna.
Vi stretar vidare.
Vet bara inte hur jag ska orka.