Äntligen
Som jag längtat , och idag har vi fått vår underbara promenadväg igen.
En skoterled rätt genom skogen.
Vi kan gå på leden i elljusspåret och det har vi ju så nära till.
I somras fick vi den där vägen och åt blåbär och hallon efter vägen
Helt underbart!
Men i höstas var det så mycket varg i våra skogar så vi vågade helt enkelt inte gå för.
Jag tänkte länge att jag inte tänkte låta mig skrämmas.
Att jag inte skulle begränsa mig på grund av vargarna .
Men så började de synar i byn.
En hund och en katt blev tagna.
Jag tröstade mig med att de ju är rädda för människor.
Men så hade de varg på gården i en grannby som tog deras hund ett par meter från trappan.
Jag och Asta traskade ändå i skogen.
Men så en dag när vi gick elljusspåret och var var ca 1.5-2 km in i skogen lika långt att gå tillbaka som att fortsätta för att komma till bebodda hus.
Hon tvärstannade och stirrade in i skogen och ville inte gå längre.
Jag fick lite lätt panik.
Vi vände och sen gick vi bara på vägarna resten av året.
Jag förställde mig vilken panik jag skulle få om jag mötte en eller flera vargar som ville ta min hund.
Jag ville verkligen inte vara mitt i skogen ensam
Självklart finns det fortfarande vargar.
Men jag har inte hört något om ett revir nära byn ännu.
Så jag kallar omkring och låtsas som om de inte finns igen.
Så länge jag vågar njuter jag.
Nä de där stora vackra farliga djuren hålla sig långt in i skogarna.
När vi gått genom skogen kommer vi ner på en väg som vi tar tillbaka hem genom byn.
Njuter just nu av all hägg som blommar överallt.
Underbar doft.
