Det finns trots allt mycket att vara tacksam för.
 
Idag sken solen och det var riktigt skönt promenadväder.
 
 
 
Och nu har tussilagon kommit hit till lilla byn som pessimister kallar för kallhål.
Visst, ofta kallast på vintern. Men lika ofta varmast på sommaren ☺
Kallast få vintern är helt okej med mig.
Kallt innebär snö och snö vill jag gå när det är vinter.
Så mycket bättre än slask och regn.
 
Så fick vi en tid hos doktorn till lilltjejen.
Lite nytta gjorde det trots allt att åka in akut med henne härom kvällen.
En underbar läkare har vi förmånen att ha.
Verkligen rätt man på rätt plats.
Lugn och erfaren.  Tar sig den tid som behövs. 
Pratar, frågar, förklarar, skojar, är omtänksam och ger intryck av att tycka om ditt arbete.
Underbart ! Men inte självklart.
 
Lilltjejen fick lite medicin utskriven.
Lite hjälp att må lite bättre och orka kämpa lite bättre mot ätmonstret, som såklart utnyttjar hennes svaghet.
 
Vi fick direkt till apoteket. Stog och kikade på vitaminer medan vi väntade på vår tur.
En mamma och hennes barn bestämde sig för att gå just där vi stog och i gången blev det liiite trångt.
Så jag tog tjänstvilligt ett litet steg bakåt.
Bara liiite , typ ett halvt steg.
Ja , ni som känner mig blir ju inte förvånade. 
Bakom mig stog det visst ett litet bord.
Fullproppad med flaskor med typ duscholja.
Tror inte det stod många kvar när det slutat råda.
Samtidigt blev det min tur.
En kille i personalen såg det hela och hojtade att nejdå ingen fara, jag skulle bara behöva betala halva priset per flaska innan han skulle låta mig gå.
Tror inte det var till min  fördel i dotterns syn på sin urklantiga pinsamma mamma. 
En kvinnlig i personalen skyndade sig säga att det inte gjorde nåt och att hon skulle fixa till det.
Men både killen och jag skrattade åt alltihopa.
Det var ju trots allt plastflaskor som inte gick sönder.
 
Ja är man 14 snart 15 är ju rätt mycket en mamma för pinsamt.  
 
 
 

Kommentera

Publiceras ej