Vi köpte en ny bil för några månader sedan.

Efter noga övervägande, mycket räknande fram och tillbka och med en hel del ångest blev det en splitter ny bil.

Något vi aldrig haft tidigare.
Har aldrig haft råd.

Det har vi väl egentligen inte nu heller, men eftersom vi valde en hyundai, som ju är bilar i rätt bra prisklass, och dessutom fick ett utomordentligt bra pris, då nästa års modell snart skulle släppas, ja, då slog vi till.

Vi behövde en bättre bil.
En som man vet startar alla dagar.
En som går igenom besiktingen, och en som går billigare.
Vi åker vansinningt mycket bil.
Min lilla renault gick ju rätt billigt, men var lite för liten och började bli gammal.

Så nu blev det en disel, den drar bara i genomsnitt0.5 liter milen och den är min pärla.
Jag älskar min fina bil.

Den av oss som ska köra längst får ta den nya bilen.
Står båda bilarna hemma tar jag alltid den nya om jag så bara ska till jobbet ca 1.5 km hemifrån...

I fredags hade maken bilen, han har ju ett par mil till sitt jobb.

Så på eftemiddagen kom ham till mitt jobb och hämtade matvarorna jag hade handlat på min lunch .
Bra system, jag handlar och slipper det trista med att bära och packa upp, dessutom får han hem matvarorna och kan laga middag till jag kommer hem ;)

Nåja, i fredags berättade han att han åkt fram på byn för att at ut pengar och när han stog i bankomaten hörde han hur någon körde på en annan bil.
Och jodå.
Det var vår bil som blev påkörd, elelr snarare på backad.
En ful, ful, ful, buckla in på vänste bakdörr och lite på förardörren.

En uråldrig gubbe som körde och han är känd för att dricka en en hel del.

Idag skulle dom dkriva skadeanmälan, det gick inte i fredags ingen av dom hade blankett.
Som tur var fanns vittnen, så det kunde inte bli så mycket trassel.
Trodde vi.

Idag kom gubben som avtalat och träffade maken.
Men inga papper hade han med från sitt försäkringsbolag heller.
Närå, men försäkring hade han i alla fall, tror han.
Suck.

Maken ringde vårt försäkringsbolag i går och dom skickade oss ett papper att fylla i och sen skulle dom kontakta gubben, som nog har samma försäkringsbolag i allafall.
Det löser sig nog.
Men jag vill ha en buckelfri bil.
Jag vill ha dörrarna utbytta, jag vill ha exakt lika bil som jag hade i fredags morse.
Så det så!



2 kommentarer

Victoria - Elvira Spekulerar

27 Jun 2012 22:50

Men fy så trist.. Hoppas att det ordnar sig till det bästa. Usch jag skulle både gråta och vara arg tror jag.



Kram Victoria

Lena

30 Jun 2012 09:13

Jag håller med... "men faaan". Varför får man inte vara lycklig alltid? Nåja, jag hoppas det löser sig till slut. Var bara noga med att kolla bilen efter reparation. Om ni har airbag i förardörren, håll koll. Vår bil har haft enorma problem där. Kramen

Kommentera

Publiceras ej